trybarcelona

För att överleva vinterhalvåret inomhus krävs det att man har (minst) de här sakerna i sin spanska lägenhet:



1. Ett (flyttbart) element (som kan värma upp iallafall 1-2 meter runtomkring sig förhoppningsvis). 





2. En rejäl stickad tröja att ha på sig. 





3. Fårskinnstofflor som man har på sig ALLTID (man vill nästan ha dem när man sover med).





4. Filtar i massor!



5. Värmeljus. 

(bild utgår pga. lathet)



Det roliga är att det är varmare utomhus än inne. Hur blir det när det blir kallt ute på riktigt? Jag ser inte fram emot det. Tur det inte blir hela vintern här trots allt.


 
Magnus har lärt sig tekniken.

Oj oj oj vad mycket folk det var på stan idag!

Först på matmarknaden vid lunchtid: fullproppat. Där satt de och smakade färska skaldjur med ett glas vin till, medan andra handlade till helgens storluncher. Helgens luncher är viktigast i den spanska matkulturen. Då samlar man hela familjen och äter länge och gott. Till skillnad från svenska vanor där (iallafall jag och de flesta jag känner) fredagsmiddagen räknas som den man helst vill göra extra god och fin. Möjligen i konkurrens med söndagssteken, men det är nog inte lika vanligt nuförtiden.


Jag gick på stan ikväll vid sjutiden efter att babe åkt till casinot, jag hade inte lust att sitta inne ensam hela kvällen så jag lyckades fynda lite saker jag (faktiskt) behöver:

ett brunt bälte till jeans/kjolen, fotcréme (äntligen, mina stackars fötter har inte haft det lätt) och dessutom hittade jag ett par tunna, tighta svarta stretchbyxor för 19, 90 euro. Perfekt eftersom jag bara har ett enda par långbyxor med mig!

När jag var klar med min shopping (alternativt; när jag försökte gå in i en affär och vände i dörren för det var så väldigt mycket folk därinne) gick jag och förundrades över hur mycket folk det var ute på stan.

Det fullständigt kryllade av folk på shoppinggatan, det var som en gigantisk massa av människor som påminde mer om New York eller Tokyo (efter vad jag sett på tv då) i folkmängd. Totallt proppat var det. Jag har sedan jag kom hit aldrig sett så mycket människor på stan. Vilket leder till slutsatsen att:


när vi svenskar som bäst gottar ner oss i tv-soffan på lördagskvällen vid åttatiden för att titta på Let's dance/Körslaget/Dansbandskampen/diverse lekprogram så går spanjorerna på stan.


Medan svenska stadskärnor stänger vid 18-tiden på lördagar (om de ens har öppet så länge) så är det här öppet till 21 på de flesta ställen. Och folk går verkligen ut och shoppar innan kvällsmaten som de äter tidigast vid 22- tiden.


Lite fascinerande är det. Dock ska man nog inte gå ut och shoppa en lördagkväll om man har seriösa planer på att handla med tanke på köerna och trängseln. Man kan bli ganska matt.



Nu ska jag äta popcorn och titta på Prinsessa och njuta av att det inte åskar. Imorron ska det bli fint så kanske kanske kan vi åka till stranden och bada (för sista gången?)... Verkar bli ostadigt väder framöver.


Trevlig lördag!

Det finns några saker som man, lika säkert som att solen alltid skiner här (jo ni!), kommer få vara med om om man bor ett längre tag i det här landet.



Den ena (1) saken är dålig service. Räkna inte med att de som jobbar i de mindre affärerna lägger bort sina modemagasin/lämnar sin fotbollsmatch bara för att du kom in.


Exempel: Här vid vår gata finns minst tre olika frukthandlar och jag har varit in i alla ett antal gånger, främst för att jag inte gillar nån av dem som jobbar där. Den ena är en uttråkad yngre kvinna som eventuellt kan tänka sig att slå in priserna och ta betalt av dig, när hon har läst färdigt sin Yves Rocker-broschyr.

Den andra affären drivs av en indier/pakistanier som aldrig ler och det är oundvikligt att inte misstänka att han avskyr sitt jobb/liv. Frågar han om du vill ha tomater och du säger "ja" får du hämta dem själv ändå.

Den tredje stjärnan jobbar i affären mittemot den deprimerade indiern/pakistaniern. Han är visserligen ung och glad, lite för glad. Det ropas och tjoas och skämtas med tanter samtidigt som han är inloggad på msn på sin dator som står i en hylla bakom honom och en bollywoodmusikvideo rullar på skärmen. Kön är alltid lång och affären trång.


Men eftersom jag är fruktfreak så varierar jag mig mellan de här tre, beroende på vilket humör man är på. Vill man inte prata vet man ju var man ska gå.

(Dessutom är det ju så att man ser lite annorlunda på jobb och fritid i olika delar av världen. Läste just om det i min interkulturell kommunikationsbok att olika delar av världen delas in i olika kategorier: being, becoming och doing. Sverige hör till doing-kategorin. Det betyder att det man gör är det viktiga. Jobb är jobb, fritid är fritid. I de övriga två kategorierna är gränsen mellan jobb och fritid mycket lösare. Jag har insett att Spanien inte är ett doing-land, iallafall inte i Raval.. De har halva familjen med sig på jobbet och kan ha viktigare saker för sig än att betjäna kunder (exempelvis kolla hur det går i fotbollsmatchen på tv). Så man får ha det i tanken kanske.)



Den andra saken (2) som kommer ske om du bor i det här landet en längre tid (eller om du har otur räcker det att du bor på hotell tre dagar) är att du kommer bli väckt av ett vägarbete (av något slag, men jag sätter en femma på att de borrar i asfalt) som ekar mellan husen och gör dig lagom glad.

Exempel: I Vigo bodde jag på ett crappy hotell i tre dagar innan jag fick boende. Vad var granne med mig? Ett husbygge.
I Vigo i allmänhet bröt de upp och la om halva stans gator. En dag kom de till min gata. Härliga tider.
Idag, just nu, borrar de upp gatan utanför.



Tur att klockan var uppstigningsdax.