trybarcelona

Det blev stranden. Men det blev också nationaldagen för jag hamnade mitt i det på vägen hem från tunnelbanan. När darling åkte till casinot följde jag med till vår favoritstation med det vackra namnet (uttala högt nu) URQUINAONA. Där hoppade jag av och gick upp på gatan. Där såg det ut såhär:







Man kan ana att patriotismen är ganska stor här i Katalonien, flaggor av alla storlekar fanns överallt. Vissa kunde man leka under:







De flesta som deltar i demonstrationen är olika grupperingar som vill ha Katalonien som ett självständigt land med Barcelona som huvudstad och katalanska som det officiella språket. Jag har funderat en del på varför de är så angelägna om att bli fria från spanskt styre, och som en skänk från ovan kom då en broschyrutdelare från en av grupperna och delade ut ett info-blad. För en gångs skull läste jag det som stod istället för att slänga det, bravo! Visserligen stod det på katalanska (såklart) men jag fick ut helheten skapligt.

Som jag fattar det handlar det till stor del om att Katalonien och Barcelona står för en stor del av Spaniens ekonomi inom handel och liknande. Katalanerna anser att de ger mer till resten av Spanien än vad de själva får tillbaka. Och så har de ju sitt eget språk och sin flagga och sina traditioner. Om det räcker till att vilja ha ett eget land vet inte jag men så har jag uppfattat det. Det handlar även om historia, men tyvärr har jag glömt vad jag lärde mig av Héctor i Växjö.. Det enda jag verkligen minns är att under Franco-diktaturen var katalanska förbjudet och flaggan likaså. Kanske därför de är extra patriotiska nu när de får ha sitt eget fritt.

Sen hur många procent av katalanerna som faktiskt vill bli en egen stat vet jag inte alls.



Titeln på den här boken är "Hundra anledningar som fick mig att sluta vara spansk". Det hade varit ganska intressant att läsa. Kanske man hade förstått bättre?




"Adjö Spanien."




Dagens vanligaste outfit.


När det började skrikas slagord om independencia och nävarna åkte upp i luften kände jag dock att det var lite för mycket, som den neutrala svensk jag är så då traskade jag hemåt, nöjd med att iallafall ha sett lite av Barcelonas nationalanda.