Två steg från paradise.
Om jag får beskriva Håkans nya skiva med ett ord så blir ordet: flummig. Bra, men flummig.
Tycker han låter obehagligt mycket som Björne (a.k.a Jörgen Lantz) i en låt eller två... Sluddrigt liksom.
Vet inte om jag gillar.
Oh ja herr tamburinspelare..?
Å andra sidan spelar jag den 10 gånger i rad om dagen så jag tror jag gillar ändå.
Kommentarer
Trackback
